Fotoutställning: Farmor kom från Estland

Idag har undertecknad haft två trevliga grannupplevelse. Först blev jag haffad av en granne som tackade mig för arbetet med denna blogg (tack tack!), sen hittade jag ett mejl från min granne Johan Rubbestad Lilja som ville upplysa om att hans utställning ”Farmor kom från Estland” har vernissage på Skarpnäcks Kulturhus nästa helg.

Det är som jag alltid sagt – i Bagarmossen kryllar det av kreativa människor.

Jag saxar direkt från pressmeddelandet:

FARMOR KOM FRÅN ESTLAND

Fotografier från Ormsö, Haapsalu och Tallinn

av Johan Rubbestad Lilja

Skarpnäcks Kulturhus lö 20/3 – to 15/4 med vernissage lö 20/3 kl. 12-15 ¨

Min farmor kom från Estland i en liten båt, som anlände till Stockholm vid midsommar 1942. Innan avfärden hade hon och hennes mamma fått en timme på sig att plocka ihop en kasse att ta med på överfärden till Sverige. Farmors bror hade redan flytt, då han trots sin låga ålder på femton år blivit inkallad till Röda Armén och farmors pappa hade strax efter mobiliseringen blivit tysk krigsfånge och var redan död, fast det visste de ännu inte. Efter några veckor i Stockholm och ett par månader i flyktingförläggning i Doverstorp kom de till Gotland, där hon fortfarande bor.

Men den här utställningen handlar inte om farmor, utan om vad jag själv såg när jag så småningom åkte till Estland och Ormsö, den lilla ö där farmor föddes och levde de tolv första åren av sitt liv. Och det var ju hennes berättelser och sökandet efter mina rötter som gjorde att jag åkte dit. Där fanns inte mycket kvar av det som en gång varit; av gården återstod nu bara några grundmurar på ett annars öde fält och alla släktingarna hade som så många andra estlandssvenskar lämnat landet eller var nu döda. Så när som på en, min farmors kusin. Jag åkte dit och en gammal tandlös man (farmors kusin) och en krokig gumma tog emot mig, och trots att de inte kunde svenska och jag inte kunde estniska förstod de vem jag var och hämtade ett fotoalbum och visade gamla bilder. När jag skulle gå tog de en bild ur albumet som föreställde min farmors far, och gav till mig. Människor som bor eller reser i trakten kan med rätta hävda att bilderna inte fångar hela verkligheten, och det har heller inte varit min avsikt. Jag har tagit bilder av det som jag själv tyckt  varit vackert och fascinerande.