Loppis på Emågatan

Jag är så sjuk och jag tycker hemskt mycket synd om mig själv. Det mesta jag kan göra är att långsamt släpa mig runt Bagarmossen i ett halvdant försök att dra in en smula frisk luft genom mina igentäppta näsborrar. Jag går långsamt Byälvsvägen fram mot torget och svänger av på Emågatan. Rykten har sagt mig att det någonstans här skall ligga en second hand butik. Och mycket riktigt. Längst ner i ett hyreshus står en stor skylt och en cykel som menar på att här ligger det loppis och cykelservice.

Dörren är stängt men jag hittar en dörrklocka och en skylt som ber mig ringa på. Innan jag hunnit trycka på klockan dyker en man upp bakom mig som frågar om jag vill komma in. Det känns väl inte helt okej att gå genom två låsta dörrar ner i en mörk källare tillsammans med en okänd medelålders man. Min mamma hade nog tyckt att det var en dum idé. Väl nere i källaren försvinner mannen upp igen och jag tänder lampan för att i det blinkande skenet upptäcka en skattkammare!

Dammiga saker staplade på hyllor om vartannat täcker väggar och golv. Jag tappar snabbt orienteringen och börjar gå igenom årtionden av människors privata minnen och inköp. Efter ett tag kommer till och med självaste butiksinnehavaren ner som är en glad pensionär vid namn Höggren.

Butiken, som egentligen är ett lager, har han haft i 7 år. Men i branschen har han varit sedan 1971 med olika butiker runt omkring i staden. Nu är det mest en hobbyverksamhet och det mesta säljer han när han åker omkring på olika loppisar. Men allt som oftast ger han helt enkelt bort sakerna till olika organisationer.

Jag plockar på mig vackra fynd för en hundring och säger hej då för den här gången. Loppisen på Emågatan kommer med största säkerhet bli ett av mina stammishak här i Bagarmossen.