Intervju: Bagisförfattaren Sven Olov Karlsson om sin roman Porslinsfasaderna

”Det är mycket spännande, ofta fyndigt och roligt, och alltid språkligt imponerande”.

Orden är hämtade från en recension i Dagens Nyheter den 22 april. Boken, som släpptes häromveckan, heter Porslinsfasaderna, och har fått många finfina recensioner. Författare är bagisbon Sven Olov Karlsson.

Bagisbloggen: Grattis till alla de fina recensionerna Sven Olov! Vi inleder med en sportfråga: Hur känns det?

– Fantastiskt och overkligt – när man skrivit klart en bok är man endast klar över verkets återstående brister. Så att läsare och recensenter gillar den är helt underbart!

Bagisbloggen: Om någon gick fram till dig där du satt i vårsolen och drack en kopp kaffe på Lilla Bagis och frågade: Vad handlar din bok om? Vad skulle du svara då?

–  Om en stor släkt i en liten by. Om dödsboauktioner under ett storblommigt 1970-tal. Om hur problem som vi försöker hålla hemliga, ständigt kommer att förfölja oss. Om en pappa som aldrig är tyst, om en mor och en dotter och allt som de aldrig pratar om. Och om att aldrig få sova.
För en romanförfattare är den dysfunktionella familjen ungefär som en startklar rallybil. I den här sitter det en V8.

Sven Olov Karlsson (foto: Monika Franzon)

Bagisbloggen: Många av recensenterna hyllar ditt språk och din skrivglädje. Är det glädje som driver dig? Hur ser din författartillvaro ut?

–  Glädje är rätt ord. Det är helt enkelt kul att skriva, kul att söka upp eller hitta på berättelser, sedan vässa dem tills läsaren bara måste hänga med till slutet. Jag jobbar sedan 1998 som tidningsjournalist och skriver mina böcker på fritiden.

Bagisbloggen: Det här är din tredje roman och vad jag förstår utspelar sig alla romaner (Italienaren, Amerikahuset och Porslinsfasaderna) i den lilla byn Eriksfors i norra Västmanland. Hur kommer sig detta? Och var utspelar sig nästa roman? Kan vi hoppas på ett spännande släktdrama från Rusthållarvägen?

–  Mina hemtrakter i Västmanland är ungefär som en egen piratserver där jag verkar kunna ladda ner obegränsat med öden, stoff, scener och intriger. Om jag skriver en till roman så är risken stor att den får färg av samma landsbygd. Men storstadsmiljöer är inte omöjliga: Porslinsfasaderna både börjar och slutar i Berlin, där jag bott en kort period.

Bagisbloggen: När vi ändå är inne på Bagarmossen: Bagisbloggen har många gånger haft anledning att uppmärksamma författare boende i Bagarmossen. Varför tror du så många författare hamnar här? Känner ni varandra? Är det måhända en konspiration?

– En del författare undviker sina läsare, alla författare undviker sina kollegor. Vi tycker bäst om vårt eget gnäll om krångliga förlag, sågningar och skrivkramp, men vill inte höra andras. Så visst råkar vi ibland få syn på varandra häromkring, men då låtsas vi som ingenting.

Bagisbloggen: En sista fråga: Har du några favoritförfattare?

– En ny: Alice Munro (Brinnande Livet) och en gammal: Annie Proulx (Sjöfartsnytt, Brokeback Mountain). En svensk: Elsie Johansson (Glasfåglarna, Mosippan, Nancy).

Med det tackar vi Sven Olov Karlsson och uppmanar alla att läsa boken!
Är du inte övertygad? Läs någon av recensionerna som hunnit ut på nätet:

Andrés Lokko, Svenska Dagbladet: ”Formuleringsglädjen flödar”
Lisbeth Antonsson, Corren
Crister Enander, Helsingborgs Dagblad: ”Och solen hade sin gång”