David är Linnea, David bor i Bagarmossen, de har skrivit bok och Linnea kan du se på Stadsteatern
David och Linnea (Till höger, foto: Tomaz Blanck)
Kryptisk rubrik? I lördags hade pjäsen premiär på Stadsteatern och igår släpptes boken.
David är David Wiberg. Född 1973 i Lund, nyinflyttad till Bagarmossen. Arbetar som frilansande illustratör, komiker/skådespelare, arkitekt och författare.
Linnea är 16 år och föddes i samband med en föreställning på Arvikafestivalen. David tillhörde ”det bitvis geniala, bitvis grabbflåsiga humorkollektivet Varanteatern”:
Vi skulle uppträda på Arvikafestivalen, och var alla överens om att det vore kul om någon av oss gjorde en typisk arvikatjej. En stor de av föreställningen bestod av bandimitationer, och då jag är musikalisk analfabet, föll lotten på mig att ”göra” tjejen mellan dem. Till en början handlade det ganska mycket om att slå in öppna dörrar – Linnea var vegan, kunde inte använda svåra ord rätt och hade lila Buttricks-peruk.
Men Linnea var mer än en ”rolig gubbe”, Linnea vara annorlunda. Och efter föreställningen var David förbannad och frustrerad över att han inte hade gjort henne rättvisa i Arvika.
En tid därefter upplöstes Varanteatern och David bestämde sig för att göra en monolog med Linnea.
-Den fick namnet Svart tulpan. Jag gick in i processen gruvligt trött på alla platta män-gör-lustiga-kvinnor-som-talar-i-falsett-gestaltningar, som inte bara förekom i undermåliga humorprogram utan även på respekterade scener runt om i landet. När jag började gräva djupare i Linnea överraskades jag över hur lätt hennes gestalt kom till mig. Jag fick snart höra, ofta på ett så där lite lagom insinuerande sätt, ”du måste ha närstuderat tonårstjejer”.
[youtube http://www.youtube.com/watch?v=TqDCJH8czA0]
Klipp från Svart tulpan.
På sin blogg beskriver David hur självklar Linneas kroppspråk och mimik var för honom, hur de var en del av hans kroppsminne:
Jag kunde härröra dem till min syster, men min upplevelse var inte att de var kopplade till kön. Samtidigt förstod jag, att utåt sett gestaltade jag just en tonårstjej. Det ansågs fascinerande att en medelålders man kunde göra det med sådan övertygelse och det pratades om ”en lek med könsroller”. En lek med könsroller? Jag skapade ju en sort, en person, inte ett kön, en flicka
Bagisbloggen: Hur är förhållandet mellan dig och Linnea? Händer det att du går runt i Bagarmossen och ser världen ur Linneas ögon? I sådant fall, vad upplever du då och hur skiljer det sig från Davids upplevelse?
Boken: Dagboksanteckningar från ett källarhåll
-Jag är uppvuxen i en 60-talsförort till Lund, Norra Fäladen, och kände mig omedelbart hemma i Bagarmossen. De ringlande cykelvägarna, de våta gräsmattorna, videobutiken i centrum och doften av förmultnade löv var sedan länge mina bundsförvanter (med undantag för klipphällarna och tallarna som för alltid kommer att få mig att tro att det närsomhelst kan komma fram någon som är femton och har jeans och sniffar lim och frågar mig om jag har knullat nån gång).
Linnea bor i en villa-radhusförort och rör sig längs cykelvägar, reningsverk, köpcentrum och motortrafikleder. När jag iträder rollen som Linnea och vandrar runt i Bagarmossen är det framförallt svärtan i en nyasfalterad cykelväg, endast upplyst av en räcka gatlyktor som jag uppehåller mig vid. Som David registrerar jag liknande saker, men, arkitekt som jag är, funderar jag även en del på hur Bagarmossen är planerat.
Bagisbloggen: Pjäs och bok. Vad händer härnäst? Kommer Linnea fortsätta skriva, eller blir det någon annan som tar vid?
-Min förhoppning är att göra en föreställning tillsammans med regissören och dramatikern Paula Stenström-Öhman där jag undersöker gubben i mig, men med utgångspunkt från Linnea. När jag var 19-20 och gick på konstskola hade jag en ganska tydlig bild av hur jag skulle bli som vuxen. En mansbild starkt influerad av alla de färgstarka, egocentriska och ofta svinaktiga jättegubbarna som jag introducerades för då: Cornelis Vreeswijk, Charles Bukowski, Jackson Pollock, Jack Kerouac osv. Den mansbilden har jag minst sagt omprövat en och annan gång, men jag har på senare år insett att, trots att jag tycker att den stinker, så är den så starkt förknippad med en romantisk period i mitt liv att impulsen att vilja bli en av dem finns kvar. Det tabut skulle jag vilja lyfta.
Huruvida Linnea fortsätter att skriva eller inte återstår att se.
——————–
Dagboksanteckningar från ett källarhål spelas på Stadsteatern 19 jan kl 19 och 20 jan kl 16.
Boken som släppts på Lilla piratförlaget släpptes igår och går bland annat att köpa på Adlibris och Bokus.
Mer information om kreativa Bagisbon David på hans hemsida www.davidwiberg.se och blogg: davidwiberg.wordpress.com
