En Miljon Berättelser

Nittonhundrafemtiofyra. Då flyttade Sven till Bagis. Han bor fortfarande kvar i samma lägenhet. Med samma fru.

Nittonhundrafemtioåtta. Då flyttade Karin och Arne till Bagis. De träffades som nioåringar och har hållit ihop sedan dess.

Nittonhundrasjuttioåtta. Då gick älgen på gångvägen vid Byälvsvägen 20.

Femhundraåttiosex. Är summan år som de 12 medlemmarna i studiecirkeln för ”Bagis – min hembygd” huserat i Bagis.

 

Häromveckan besökte ett gäng från PRO Bagarmossen Bagishuset för att som första seniorgrupp någonsin delta i samhällskonstprojektet Miljonstories. Mats Aronsson, konstnärlig ledare för Miljonstories, vill lyfta de röster som ofta inte hörs och ge plats för de berättelser som gömmer sig likt glömda skatter i betongen. Man vill samla in berättelser från både seniorer och juniorer för att sedan låta dessa – berättelser och berättare – mötas och tillsammans skapa en mångfald av bilder av Bagis. Därav ovan talrika fragment av berättelser.

 

För två veckor sedan stod jag som ofta i den gröna dörren till Bagishuset och välkomnade besökare. Skillnaden denna gång var att somliga av mina gäster kom med rullator istället för med sparkcykel. Stämningen var nyfiken och lite nervös. Glada hälsningar och välkomnande omfamningar, sedan gick vi alla in i biosalongen för presentation av Miljonstories och dagens workshop. Samhällskonst, berättade Mats, är att låta kulturen besöka folket istället för tvärt om. Majoriteten står inte i Dramatens foajéer, konstaterade Mats ackompanjerad av leende nickar. Genom Miljonstories vill man ge plats åt röster från Orten för att komplimentera det större antalet röster om densamma.

 

Jag minglade runt bland mina seniora vänner när de sedan satt i vårt café och skrev ned sina minnen från Bagis och markerade favoritplatser på en medhavd karta. På borden stod vackra chokladbakelser som Paulus och Linus, solid kärna i Bagishusets cafégrupp, bakat dagen innan. Sven berättade varför han trivs så bra i Bagis, ”Vi har så många goda vänner. Många av dem sitter här”. Medan Arne konstaterade att ”Det bästa med Bagarmossen är Karin. Hon är en jädra bra tant”. Arne har varit turnerande simhoppsartist i alla år. Han och Karin har bott i England där Arne bjöd på hisnande uppvisningar. Jag tycker väldigt mycket om Arne som själv benämner sig som ”en gnällig gubbe”. Han har glimten i ögat, Arne.

 

Med oss var även Anna och Susanna som till vardags arbetar på Historiska Museet. Vi är inte bara ett museum för historia, menar Susanna, utan även ett museum för historier. De insamlade berättelserna kommer att visas som lokalt komplement till vandringsutställningen ”Hembygd – Någonstans i Sverige” som invigs den 4:e oktober på Historiska Museet. I sex veckor kommer röster från Bagis höras i den pampiga orangea byggnaden på Linnévägen. Sedan är det dags för nya Stockholmsområden att ta plats. Först är inte alltid störst, men vi är ändå stolta att vara konstprojektets ”pilot”-samarbetspartners.

 

Veckan därpå stod jag återigen i min gröna dörr och hälsade välkommen. Nu var Mats, Susanna och Anna åter på besök men denna gång på jakt efter ungdomarnas berättelser. Nakita, Sara, Gabriella, Zamer, Natnael, Lamis, Estelle och Nahom slog sig ned i sofforna och började berätta om minnen och ritade om kartorna i Skarpnäck och Bagis med nya, kreativa namn på gator och torg som berättade om gemensamma minnen från dessa platser. Estelle berättar att hennes favoritplats är mammas kök, Nahom att han minns hur han och en kompis åkte månbil och ramlade för länge sedan – ”det måste vara ett bra minne eftersom jag kommer ihåg det” resonerar han, skrapsår till trots. Naktita berättar om sitt bästa minne ”när jag fick spela DJ” och Lamis berättar att det bästa med Bagisbarnen är att ”de är sig själva, de försöker inte spela någon annan”. Mats tar roliga porträttbilder och några sitter kvar länge och filosoferar kring plats och minne.

 

Dessa seniora och juniora berättelser kommer också att visas på en utställning i Kulturskolans lokaler vid Lagaplan lördagen den 11:e oktober. Vi återkommer med vernissageinbjudan. Till dess, klura ut Ditt bästa minne eller en Bagisberättelse som Du vill dela med dig av – Miljonstories kommer samla in berättelser under hela dagen.

 

Bäst med Bagarmossen är Karin, hon är en jädra bra tant. Fotograf: Lena Ringstad/Fly Mama

 

PRO Bagarmossen deltar i Miljonstories. Fotograf: Lena Ringstad/Fly Mama

PRO Bagarmossen deltar i Miljonstories. Fotograf: Lena Ringstad/Fly Mama

Moa Lindunger-Andersson

Moa jobbar som ungdomsledare på Bagishuset. På Bagisbloggen skriver hon om och med ungdomar i Bagarmossen med omnejd.

Du gillar kanske också...

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *